Har idag funnit ett inspirerande naturlig material att arbeta med. Vanlig hederlig grönmossa. Så foglig, vänlig, hjälpsam och formbar... Tänk om livet i stort kunde vara så enkelt, som mossa på en sten. Tanken var att det skulle bli en julgris, så här till 1:a decembers ära men jag kan mer tycka att han har vissa diffusa drag liknades en snauser. Men han ser snäll och glad ut och välkomnar mig med sitt egna sena lilla leende när jag sätter nyckeln i dörren här.Om jag visste att jag skulle leva med mig själv hade ju inte de luftslotts uppbyggda illusionerna medfött en sådan bittersmakande besvikelse när de likt såpbubblor sa *pyufs*.